Ska samla mig mod och åka och hälsa på världens finaste snart. Det blir så himla jobbigt när man ska åka därifrån bara.. Fick ett mail från hans ägare som fick mig att börja gråta..
"Du är alltid välkommen över och hälsa på, det ska du veta. Spelar ingen roll om det går 10 år så får du gärna komma och hälsa på."
Stog det bland annat. Hon är så himla gullig, verkligen glad över att han hamnade hos just henne. Han trivs så himla mycket bättre där och har blivit en helt annan häst..



När han kom till Vällingby fick man knappt röra hans huvud, efter ett par månader fick jag till och med klippa hans öron. Han litade på mig och det känns som att jag sviker honom som inte hälsar på honom, men det gör så ont...



Snart 3 år sen han såldes men det gör fortfarande lika ont att tänka på honom. Jag tror aldrig att en häst kommer kunna betyda lika mycket som honom igen.


- jag älskar dig